Tina Gyllensvärd Isacson

Tina Gyllensvärd Isacson växte upp i Mellerud. Hon flyttade tidigt till Göteborg men återvände ofta till familjens gård i Dalsland. Tina Gyllensvärd Isacson var en pionjär inom återbruk. 2005 gjorde museet en utställning med hennes stickade restgarns­tröjor. Det blev en stor succé. Sommaren 2023 gick Tina hastigt bort. Dalslands konstmuseum arrangerar nu en minnesutställning med hennes unika tröjor.

– Tina stickade jämt. Bland annat stickade hon över tvåhundra barntröjor av restgarn som hon skänkte till Röda Korset, berättar hennes make Stellan Isacson som nu återför till museet några av de tröjor som visades här 2005. Små konstverk i sig, skapade av en kvinna med osviklig känsla för färg och form och en skicklighet och omsorg i detaljarbetet långt utöver det vanliga.   

Utställningen blev en stor succé. Många tidningar skrev om Tina Gyllensvärd Isacson och hennes passion för att ta vara på allt och skapa något personligt av det.

Utställningen förlängdes flera gånger, busslasterna av besökare till museet var många. 

Ordet återbruk hade fått ny aktualitet hos en yngre generation formgivare som »slaktade« gamla ulltröjor och sydde nytt. 60- och 70-talets slit och slängmentalitet hade klingat av och secondhandbutikerna fått ett uppsving. Den rådande tidsandan och miljörörelsen gick före och man började tala om en ny handarbetstrend.

Men för Tina Gyllensvärd Isacson var återbruk aldrig en trend. Hon jobbade hela livet i den andan. Bland annat var hon först i Göteborg med att starta en secondhandbutik för barn­kläder, Arvingen, i slutet på 60-talet. Hon var utbildad inom textil och jobbade också som inköpare på Ströms i Göteborg. 

Med sina tröjor ville hon inspirera till att göra något användbart av alla de påsar med restgarn många av oss har liggande hemma. Hon hade själv många, hennes mor hade sparat, liksom vänkretsen som, när de fick höra om utställningen, bidrog med ännu mer restgarn. Det kunde man läsa i en artikel i Göteborgs-Posten där Tina också förklarade hur hon gick tillväga. Det första hon gjorde var att sortera garnerna efter färg, därefter bestämde hon vilken grundfärg tröjan skulle ha. Genom att sticka på rundsticka fram och tillbaka spelade det ingen roll om tråden inte räckte varvet ut. Färgfälten blev heller inte så markerade och inte en enda garnstump till spillo.

Tina Gyllensvärd Isacson växte upp i ett hem och i en tid då man sydde eller stickade själv när man ville ha något nytt. Hennes mor var vävlärare. Inget textilt material slängdes, när det var uttjänt sparades det och blev till något annat; en trasmatta, ett lapptäcke, eller något stickat. 

Till samtliga tröjor i utställningen har Tina själv skrivit en kort berättelse baserad på vad som inspirerat henne, var garnerna kommit ifrån och hur de använts. På så sätt följer ett stycke familjehistoria med in i utställningen.

Nyttoaspekten var dock inte det viktiga för Tina Gyllensvärd Isacson. Det var mötet och skapandet i sig. Hon skriver: 

»Jag vill ta vara på den fantastiska möjlig­het till möte som hantverk erbjuder. Möten mellan olika generationer med olika språk, kulturell bakgrund och estetiska värderingar … Jag vill locka människor att ut­­trycka sig själva genom att arbeta fritt med sina händer. Gammal folkkonst ger kraft åt det nya, ett kretslopp. Jag vill ge kunskap vidare till dem som är unga idag.«