Stefan Uhlinder
OM MÄNNISKANS OCH ANDRA ARTERS BYGGEN
Stefan Uhlinders konstnärskap kan tydligt delas upp i två spår. Figurativt måleri å den ena sidan, mönsterkomposition på textil och papper å den andra. I båda fallen spelar hus och träd väsentliga roller. Möt hans myllrande bildvärld i den nedre utställningshallen.
I unga år ville Stefan Uhlinder bli botanist. Men pappa, elektrikern, avrådde. Inte anade han då vad som väntade istället! Stefan Uhlinder valde konstnärsbanan och hamnade efter några förberedande skolor på Valands konsthögskola i Göteborg tillsammans med bland andra Helene Billgren (se separat artikel). – I början av 80-talet var Valand ganska »lös« i konturerna. Skolan låg på Lindholmen, en rest från det röda 70-talet, och en tämligen förslummad miljö. Undervisningen var klent strukturerad och närvaron av studenter förvånande låg, berättar Stefan Uhlinder och skrattar lite åt saken.
– Göteborg på 80-talet var dock en spännande plats. Vi studenter såg till att öppna ett studentgalleri Rotor i centrala Göteborg och vi drev en väldigt populär svartklubb, kallad »Klubben«!
Det är på galleri Rotor som Stefan Uhlinder och Helene Billgren för första gången ställer ut tillsammans 1985. Det har blivit sex gemensamma utställningar sedan dess. Numer gör de också verk tillsammans, allt under beteckningen BU. På Dalslands konstmuseum disponerar de var sin våning och det är två soloutställningar, fast säkerligen slinker det in ett och annat BU-verk också …
Efter Valand flyttade Stefan Uhlinder tillbaka till Stockholm. Men mycket av hans hjärta finns kvar i Göteborg. Bland favoritplatserna är Botaniska trädgården. Förstås. Här får botanisten i honom fritt spelrum. Han avslöjar att han nog tagit upp ett och annat ovanligt rönnbärsfrö från marken i Botaniska. Att driva upp träd från frön är nämligen en annan konst som intresserar honom. Så går också naturen som en röd tråd genom Stefan Uhlinders konstnärskap. Han tecknar frön och frökapslar, bin, bikupor, blommor … men framförallt träd. I mikroperspektiv eller på avstånd. Vi ser dem i det solitära oljemåleriet och i mönsterrapporternas upprepningar. I hans motivvärld ställs ofta naturen mot människan. Träd mot hus. Modernistiska huskroppar hänger i tunna trådar från trädens grenar.
– Jag brukar sällan bestämma mig i förväg för vad en målning ska handla om. Ofta sitter jag och tittar på enkla, tanklösa skisser och då kan jag få syn på något som jag jobbar vidare på. Ofta handlar det om en slags spänning mellan mänskliga byggen och andra arters byggen, ja, hela biosfären, säger Stefan Uhlinder.
Mönsterrapporternas motiv kan tolkas som en civilisationskritik om man så vill. Eller så tittar man bara på verken rent visuellt, upplever den dekorativa effekten av färg och form. Det är den här dubbelverkan som finns inbyggd i de repetitiva mönstren som fascinerar honom.
– En mönsterrapport är lite som ett frö. När det växer bildas plötsligt en ny gestalt!
Hans fascination för mönster leder tillbaka till uppväxten på Söder i Stockholm. Hemma hos en moster stöter han för första gången på Josef Frank, den svensk-österrikiske arkitekten och formgivaren som skapat en odödlig mönsterskatt.
– Jag tittade på hennes fina gardiner och försökte komma på hur de där fantasifulla mönstren skapats. Det är inte helt enkelt att förstå.
Boken Pepis flora blev en nyckel. Idag behärskar Stefan Uhlinder konsten till fulländning. Han har kurser i mönsterkomposition (varit på Stenebyskolan i Dals Långed bl a) och han är textilansvarig på KKV, Konstnärernas Kollektivverkstad, i Stockholm.
Men någon »textilare« i vanlig mening ser han sig inte som. Han trycker på bomull, linne och papper. Både för hand och digitalt. Men det är inte brukstextil han skapar. Hans mönsterrapporter är unika verk precis som målningarna.
– Fast jag skulle gärna göra metervara, men det är en tuff bransch.
Som konstnär har han använt tekniken i flera offentliga gestaltningsuppdrag. Bland annat i det prisade uppdraget för Tunets Trygghetsboende i Råcksta som fått unika möbeltyg och tapetverk av Stefan Uhlinder.
