Carl Michael von Hausswolff
LIVET PÅ DEN HÄR PLANETEN
De har inte bara födelsestaden Linköping gemensamt.
De tre – Leif Elggren, Carl Michael von Hausswolff och Erik Pauser – känner varandra sedan 1970-talet och har gjort en mängd uppmärksammade konstprojekt tillsammans. Nu möts de i en gemensam utställning på Dalslands konstmuseum kallad Livet på den här planeten.
Här presenteras de var och en för sig.
LJUD, SOM FÄRG PÅ EN PALETT
Att hitta ljud som ingen hört förut och komponera med dem, det är hans nisch och har fört honom ut i världen. Tonsättaren och konstnären Carl Michael von Hausswolff arbetar också med foto, film och installationer.
– Min uppväxt var ganska välbärgad, men musik, konst och litteratur fanns det väldigt lite av i hemmet. Men jag hade en gitarr, min mor lärde mig tre ackord och dem använde jag. Sen fanns det flera väldigt bra musikaffärer i Linköping, berättar Michael von Hausswolff som samtidigt menar att Linköping var en rätt torftig stad vad gäller bildkonst.
– Det man såg var på sin höjd affischer av Salvador Dali och Pablo Picasso som man kunde köpa. Men på omslagen till LP-skivorna fanns det ofta bildkonst, där kunde man se bland annat William Blake och Aubrey Beardsley och även samtidskonstnärer som Andy Warhol och Richard Hamilton. Jag och min bekantskapskrets växte upp och utbildades genom skivaffärerna. De hade både pop och rock men också avantgardistisk musik, nutida musik och elektroakustisk musik. Att jag blandade in performancekonst i mina arbeten är Leif Elggrens fel!
De båda träffades i slutet på 70-talet. Då rekryterades Michael von Hausswolff som gitarrist till det band Leif Elggren, Åke Bjurhamn, Lars Auby och Sven Furberg hade startat –
Dom Gröna Dolmarna. Samarbetet utvecklades vidare då Michael von Hausswolff flyttat till Göteborg och tillsammans med Ulrich Hillebrand startat det idag legendariska skivbolaget / galleriet/ tidskriften
Radium 226.05. Här införlivades Erik Pauser också. Radium blev en samlingsplats för Göteborgs unga radikala musiker- och konstnärskretsar under 80-talet. De gav ut pop och rock men lika mycket elektroakustisk och experimentell musik. Erik Pauser och Michael von Hausswolff hade också vid den tiden ett samarbete under namnet
PHAUSS.
– På den tiden gjorde jag ingen skillnad på de musikaliska etiketterna utan det var snarare attityden som betydde någonting. Jag var då intresserad av en mer aggressiv och rebellisk typ av musik och konst. Jag har ju spelat med Freddie Wadling och andra, men pop och rock har egentligen aldrig varit den musik som jag velat utöva. Snarare försöker jag hitta ljud som jag aldrig hört förut för att komponera elektro-akustiska verk.
Michael von Hausswolff (f 1956) har en lång karriär inom experimentell musik, särskilt inom elektro-akustisk musik i form av drones och liknande neo-minimalism. Han är känd för sina ljudkonstverk som oftast rör sig i gränslandet mellan konst och musik. Han har representerat Sverige vid flera tillfällen på Venedigbiennalen, haft konserter och ställt ut över världen. Samt gjort en »herrans massa« lp- och cd-skivor.
Du har jobbat mycket med att spela in autentiska ljud, hur arbetar du med det?
– Ja, jag reser mycket, gör inspelningar på olika platser, men jag brukar ofta, i ljudstudion, se till så att det inte låter som de brukar. Om man vill lyssna på verkliga ljud så är det ju bara att gå ut på stan eller i skogen … eller resa iväg någonstans och lyssna. Jag beslutade mig tidigt för att omvandla ljuden, transformera dem, att se vad man kan få ut av ett ljud. Jag ändrar hela tiden ljudbilden. Det finns en slags magi i hela den där hanteringen. Ungefär som när man blandar färg på en palett.
Michael von Hausswolff har också intresserat sig för andevärlden och spelat in förmodade röster från »andra sidan«. Mattergy hette en utställning han gjorde på Konstnärshuset tillsammans med Michael Esposito 2019. Den var baserad på olika ljudupptagningar i husets lokaler. Ljud som låg till grund för en diskussion om existerande röster från andra sidan … andar … spöken … energier …
Kan du berätta lite om bakgrunden till det där?
– I början på 60-talet dök det upp intervjuer i svensk media med en man som hette Friedrich Jürgenson. Han var den första som, enligt honom själv, lyckades spela in röster från andra sidan med bandspelare. Och denna sysselsättning, som kallas för EVP (Electronic Voice Phenomena) har fortsatt vara en paranormal rörelse runt om i världen. Jag plockade upp detta i början av 1990-talet för att jag tyckte att det var en intressant teknik som gjorde att jag kunde hitta nya ljud som jag kunde arbeta med som kompositör. Jag kan också ställa ut de här »rösterna« som konstverk, och det var vad vi gjorde på Konstnärshuset. Alltså, jag propagerar inte för att röster från andra sidan existerar. Men jag kan heller inte säga att det inte gör det. Och det är mycket roligare att säga ja än nej!
Nu kommer du till Dalsland med dina vänner. Vad ska du visa?
– Jag kommer att visa teckningar för första gången; avtryck från de sista månadernas resande. Det blir också ett antal tredimensionella verk som man kanske skulle kunna kalla för skulpturer eller objekt. Och så blir det en film med ljud. Sen kommer Leif och jag ha en performence; vi öppnar en liten passexpedition för vårt gemensamma projekt Konungarikena Elgaland – Vargaland, som pågått sedan 1991. Det ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
