Dorinel Marc
EN PROVOKATÖR FLYTTAR IN
Varifrån kommer vi, och vart är vi på väg? Den svenskrumänske konstnären Dorinel Marc svarar med utställningen »Flykten från Antropocen«. En mångbottnad samtidsinstallation i museets övre utställningshall.
Utställningen kommer direkt från Härnösands konsthall. Nu är den platsspecifikt byggd för Dalslands konstmuseum. Huvudmaterialet är en mängd flyttkartonger. Staplar, travar av kartonger utmed väggarna. Rektangulära lådor, eller uppsprättade för att användas likt byggnadsmaterial och skydd. På golvet mjölkpapp. Och bland kartongerna finns projektioner, föremål, affischer, större och mindre objekt.
– Det handlar både om flytt och flykt. Min förhoppning är att besökarna ska se både utställningslokalen och planeten jorden från ett nytt perspektiv. Skapa en slags osäkerhet, flyttar man in eller ut …? Visa hur tillfälliga vi är här på jorden, säger Dorinel Marc på telefon från Haninge, en vecka innan vernissage.
Efter en timmes engagerat samtal – Dorinel Marc pratar mycket snabbt och intensivt – måste han ge sig iväg och vi lägger på. I ett sms tackar han för samtalet och skickar samtidigt med ett foto, ett klipp från dagens tidning och skriver: »Nu sitter jag på bilverkstan och bläddrar i DN i väntan på att de ska programmera min bilnyckel. Reportage om bokmässan i Leipzig. Det är viktigt att värna om yttrandefriheten«.
Artikeln i Dagens Nyheter handlar om att högerextrema förlag släpps in på bokmässan i Leipzig. Dorinel Marc uppskattar detta och menar att det är ett sätt att värna yttrandefriheten och hålla demokratin levande. Vi har talat om saken tidigare på telefon.
Han säger:
– Jag är ingen politisk konstnär. Det jag gör handlar mer om de mänskliga värdena. Om kärlek och medmänsklighet. Lidande och förtryck, men inte ur ett vänster- eller höger perspektiv. Alla röster måste få höras. Vi har en tendens att vända bort blicken och döma ut människor vi inte tycker om. Mångfald är det viktigaste vi har här i Sverige, det var den som fick mig att stanna kvar, säger Dorinel Marc.
Uttrycket »att gå i någon annans skor« är en bra utgångspunkt för att kunna se saker ur nya perspektiv, menar han. Ibland gör han det rent bokstavligt, som att själv, i offentliga sammanhang, bära heltäckande burka. Den innebär inte självklart förtryck, menar han och förklarar;
– Burkan i sig kan vara en befrielse för den som vill känna sig anonym. Om den är självvald, kan den vara ett skydd.
Dorinel Marc kom till Sverige som politisk flykting 1987. Han flydde från Ceausescus Rumänien, en diktatur utan öppning för oliktänkande. Via Ungern hamnade han i Sverige (ett av få länder som då inte krävde visum för inresa) och sökte politisk asyl här. Han kom först till i en flyktingförläggning i skogen utanför Örebro. Fick sedermera jobb på Scania i Södertälje och flyttade dit. Fortsatte den konstnärliga bana han påbörjat i Rumänien och studerade skulptur på Konstfack och gick sedan vidare till Konsthögskolan.
Där slutar Dorinel Marc att uppfylla alla traditionella bilder av en konstnär. Hans språk har varit provokatörens. Den som med konstens hjälp tar ställning mot utanförskap och förtryck. Undersöker och visar på andra sätt att tänka och handla, än de enklaste.
Också konstvärlden är föremål för hans undersökningar, oftast med en stor dos av humor. Där Dorinel Marc är inblandad blir det ofta tidningsrubriker. Ett av hans senaste projekt var att på en konstmarknad sälja pengar till halva priset! Rea! Kom och köp! 10 kronor för en tjuga. 500 kronor för en tusenlapp!
– Tusenlappen blev aldrig såld. De som litade på mig hade inte pengar att köpa. Och de som hade pengar trodde att den var falsk!
– Jag är ingen marknadskonstnär. Det funkar inte för mig att samarbeta med gallerier, jag har för låg prissättning och vill inte göra begränsade upplagor, säger Dorinel Marc och menar att konstnärsyrket »kanske är det mest kapitalistiska som finns«.
Han gillar det inte.
– Om jag ska lyckas med mitt projekt i livet, får det inte gå för bra för mig, säger Dorinel Marc och det låter som om han har glimten i ögat.
