– Teckning är mitt grunduttryck, min fristad, säger Henrik Persson och visar den lilla, tämligen anspråkslösa arbetsplatsen på Konstepidemin i Göteborg. Ett rum fyllt från golv till tak med böcker, tidningar, vinylskivor, skivspelare, högtalare, utklipp, bilder, blommor, små skulpturer … På den minimala skrivplatsen, ligger en packe gammaldags faxpapper uppslagen, sådana där som hänger ihop likt en lång remsa. Och bakom dem stålpennor och glasflaskor med svart tusch.
– Ja, så här går det till, berättar Henrik Persson och bläddrar lite fram och tillbaka i den uppslagna pappershögen där svarta tuschskisser – en hund, en kvinna i ett landskap, några ord … etc. – blir synliga på arken.
– Du kan se det som en slags dagbok, säger Henrik. Det är tankar, anteckningar, drömmar, formövningar, referenser från konsthistorien, ja, ett sammelsurium av allt som rör sig i mitt huvud. Det här projektet började för många år sedan, då jag var konstlärare på en anstalt och kom över en låda sådana här papper. Inför min första utställning började jag planlös skissa på dem och efter ett tag insåg jag att det materialet kunde jag jobba med på väggarna. Det blev intressant att se ur de olika tidsplanen placerade på varandra kunde läsas på olika sätt. Det blev ett verk som handlade om teckningsprocessen, säger Henrik Persson och förtydligar;
– Detta är både mitt anteckningsblock och mitt slutliga verk. Många ser teckningen som underordnad det fria måleriet. Jag ser det som överlägset kommunikativt. Man kommer någons röst närmare.
Och så har han fortsatt att bygga på sin process, tagit nya lådor av papper i besittning med sin stålpenna och tusch. Dag efter dag, år efter år. (Enda problemet är att pappret börjar tryta, så han ber mig skriva att han gärna tar emot en låda eller två, om någon händelsevis skulle ha det hemma!)
– Jag går aldrig tillbaka och tittar, utan när jag vänt ett blad så får det vara så. Jag vill vara i nuet. Det betyder inget mer än det ser ut för att vara. Man kan säga att det är avporträtterad NÄRVARO.
Så löper hans livsprojekt fram som långa seriestrippar på galleriets väggar. I mitten av rummet finns en skulptur.
– Jag jobbar alltid med ett skulpturalt nav i mina utställningar. Till Dalsland håller jag på med en liten skulptur av Freddie Wadling.
Varför Freddie Wadling? – Han var en tidig teckningsguru för mig, säger Henrik Persson och berättar att han redan som tonåring köpte teckningar av Freddie Wadling, musikern som också tecknade mycket, bland annat sina egna skivomslag. (Som lärare i grafik vid Domens konstskola var Henrik Persson också med och tog hand om Freddie Wadlings efterlämnade teckningar.)