Lotta Melin
I MÖRKRET FINNS SKÖNHETEN
I den övre utställningshallen visas måleri, installation och skulptur av Lotta Melin, välkänd och hyllad koreograf som efter en kris tog farväl av dansen och började måla. Kroppen har varit hennes redskap, nu är den också hennes motiv.
– Som koreograf har jag alltid jobbat med andra konstformer, ljud, video, teater … och också scenografi och kostym, på det sättet har övergången inte varit så svår. Men det finns en väldigt stor skillnad: Som koreograf jobbar du med andra människor. Att hålla på med måleri är så mycket mer ensamt. Men det var också nödvändigt för mig då och en lättnad att inte behöva ta hand om andra, säger Lotta Melin.
Lotta Melin är född i Gällivare 1961 och uppväxt i Umeå. När hon var 17 år flyttade hon till Stockholm för att vidareutbilda sig inom dansen.
För snart fyra år sedan började hon måla som led i en läkeprocess efter en utmattningskrasch. Då hade hon arbetat framgångsrikt i många år under de krav som ställs på en frilansande kulturarbetare om hen ska överleva på sin konst. Att producera dansföreställningar är – förutom att skapa ett dansverk – ett omfattande arbete; söka pengar, anställa folk, sälja in föreställningen … etc, etc. Krafterna tog slut och 2013 sade hon ett officiellt farväl till dansen med verket Gare du Nord på Konstakademin. Expressens recensent var hänförd, och citerade med sorg slutraderna i programmet:
»Med dessa tio föreställningar tar Lotta Melin avsked från danskonsten som hon bedrivit under senare år. Det kulturpolitiska klimatet i Sverige gör det omöjligt att fortsätta. Lotta Melin älskar sina dansare, sina medarbetare och sin publik, men vill inte riskera sin hälsa med att stångas mot en byråkratisk apparat där egensinnigt konstnärligt skapande får allt mindre plats.«
– Politiken har förändrats, den har blivit så mycket mer byråkratisk. Du ska vara någon slags varumärke, sälja dig, åka på mässor … till slut är man inte konstnär längre, säger Lotta Melin.
I en dröm fick hon uppmaningen att börja måla. I samma dröm fick hon också instruktioner hur hon skulle måla; på rispapper med tusch, i rött och svart. Hon följde uppmaningen och överraskade både sig själv och omgivningen med den drivna tekniken. Det blev många bilder som för tankarna till kroppen och dess inre organ, till skelett- och kroppsdelar.
– Jag fick mycket starka vägledningar och kom in i ett väldigt flöde. Det var som att trycka på en knapp, jag bara målade och målade och hade ingen tanke på vad det var. Nu när jag fått mer distans kan jag se att det är som en fortsättning av mitt koreografiska forskande.
Hon ser också ett samband mellan målningarna och sin far som var läkare, ortoped. När hon var liten var hon ofta hos honom i hans behandlingsrum och såg alla röntgenbilder på skelett som hängde där.
– Det var ju dem jag målade ! Han var läkare och hjälper mig att läka! Så tolkade jag vad som hände. Det blev som ett samtal jag förde med min pappa, som jag knappt träffade efter skilsmässan.
Utställningen, som heter Från mörkrummet, innehåller flera av dessa tidigare verk. Men också tre nya verk, tre självporträtt i akrylmåleri.
– De porträtten är hämtade från ett foto jag hittade för några år sedan. Jag är ungefär fem år gammal och det är taget i en fotoautomat. När jag tittade på den här bilden blev allt så himla starkt. Vem var den här lilla flickan ? Hon såg ändå hoppfull och glad ut? Jag vet att kortet togs strax innan mina föräldrars skilsmässa, vilket var en omvälvande händelse i mitt liv. Efter den blev livet väldigt annorlunda och inte så roligt.
Att måla dessa porträtt, som hon gjort i tre olika varianter, har varit ett sätt att gå tillbaka, framkalla fotot på nytt, återskapa minnet i ett nytt skimmer, menar Lotta Melin, som nu känner att måleriet är hennes medium.
Men hon har inte lämna dansen helt. De senaste åren har Lotta Melin skapat och framfört performanceverk till maken Jan Håfströms utställningar. Ett samarbete som började på Biennalen i Venedig 2009 och senast befästes 2018, då Håfström invigde en fast installation, Barnet i tornet på Örebro slott. Båda ställer nu ut måleri på Dalslands konstmuseum. Men denna gång kommer hon att framföra en performance i sin egen utställning.
– Vi kommer att få verken att leva och ljuda! Hela min konstnärliga verksamhet finns ju med mig in i måleriet, säger Lotta Melin.
