Malin Bogholt
RUMMET DEFINIERAR VERKET
Malin Bogholt är skulptör och ser rummet som sitt vita papper. Dess arkitektur, väggar och tak sätter begränsningar och ger samtidigt utmaningar. Därför är det viktigt för henne att i förväg studera rummet där hennes verk ska placeras.
På Dalslands konstmuseum är det i den nedre utställningshallen som gäller.
– Jag är ju granne med de här allmogeföremålen; det målade skåpet, dörrvreden, katten … De tycker jag om och har haft med mig i bakhuvudet när jag jobbat, säger Malin Bogholt, men vill egentligen inte berätta mer detaljerat vad hon har i tanken, när vi talas vid en dryg månad innan vernissaget.
– Tidigare har ofta ett verk självt fått breda ut sig och ta plats i rummet. Den här gången kommer det vara flera verk/flera delar som tillsammans blir en helhet som berättar, eller kanske mer funderar, förfäras och förundras över sin samtid.
Ett konstverks tillblivelse är, för Malin Bogholt, en omvandlingsakt.
– Jag tänker att man är som en tratt där allt hälls i – det man ser, hör, känner och upplever – och sedan kommer något ut av det. Då blir det som ett tillägg till platsen, även om det inte handlar om platsen.
Materialvalet är avgörande för uttrycket. Malin Bogholt har arbetat mycket med trä. Byggt stora grenkonstruktioner som intagit rummet likt osymmetriska jättespindlar. Konstruktioner som utmanar lagar om balans och obalans och där osynliga trådar från taket spelar en viktig roll. Kommer grenarna i svajning börjar de röra på sig, ett ljud uppstår och betraktaren förundras över hur dessa tentakler kan bäras upp så fritt och svävande i rummet? På liknande tema skapade hon 2008 en uppmärksammad utsmyckning, en hög och omfamnande skulptur, »Kontakt«, till Lindbergs skola utanför Varberg. Tillverkad av flera hundraåriga gamla ekar som växt i närheten.
Malin Bogholt ser på sina skulpturer som en kropp. De är någon, de berättar något om sig själva. Materialet visar vägen.
Nyss ställde hon ut i Hammarkullens konsthall och visade bland annat en rörlig skulptur uppbyggd av svävande disksvampar och köksdukar med namnet »Efter lång och trogen tjänst«.
Hon arbetar ofta med färdiga föremål i sina skulpturer. Gillar gamla verktyg, möbler och hushållsföremål. Ett tidigt verk var en svävande rumsinstallation av färgglada plastskålar, kannor och hinkar, länkade till varandra med en illusorisk vattenstråle.
– Alla material säger ju något, har en viss ton. Liksom föremålen i sig säger olika saker om sig själva. Textil kan ge – om jag är ute efter det – fluffig volym. I andra fall vill jag ha något blankt eller hårt. Vad jag väljer för material, handlar också mycket om vad jag har tillgång till. När vi flyttade till Hammarkullen tog vi ner en hel del sly och då började jag tälja. Det var då jag upptäckte jag träet.
Att Malin Bogholt kommer från skogrika Småland har alltså inget att göra med hennes kärlek till trä. Tvärt om egentligen, hon tänkte sig ursprungligen en konstnärlig bana inom textil. Gick därför på Lunnevads folkhögskola, men insåg snart att det var måleri hon ville syssla med. Fortsatte på Hovedskous målarskola (idag Göteborgs konstskola) och därefter till Valands konsthögskola. Hon gick på målerifacket men började redan på Valand arbeta tredimensionellt.
– Måleri handlar mycket om färg och komposition, det har jag i ryggen. Skulptur har mer koppling till materialet, och det är det jag tycker om. Jag ser det som om jag »tecknar« tredimensionellt i rummet.
Det är knappt 20 år sedan Malin Bogholt gick ut Valand. Hon fick Sten A Olssons kulturstipendium direkt och hade högt tempo i många år med studieresor utomlands och många utställningar. Bildade dessutom familj och fick två barn.
Nu arbetar hon halvtid som huvudlärare i måleri på Domens konstskola i Göteborg. Resten av tiden lägger hon i den egna ateljén. Närmast väntar en invigning i september av ett stort offentligt verk hon gjort för den ombyggda Gummifabriken i Värnamo som nu blir campusbyggnad med bio, bibliotek, utställningsplats, auditorium, med mera.
– Det verket har jag levt med sedan 2012 då jag fick uppdraget. Så det blir en stor händelse, säger Malin Bogholt.
